Min älskade katt Ophelia

Detta inlägg är inte så långt, det är ursprungligen ett mail till min kattoppdretter som beordras att ta fram en likvärdig katt som Ophelia om hon går bort före mig. Bilder kommer. Svarsmail från kattuppfödaren klistras in längst ned, enbart för att det är det vänligaste och hjärtligaste och mest glädjande mailet jag fått under seklet.Jag vill tacka dig och Gud för denna underbara katt. Man kan inte hålla henne länge, men man kan lägga sig bredvid henne, då stannar hon kvar, om hon ligger under överkastet som hon gillar att göra, sen ligger vi och myser, en gång somnade jag och när jag vaknade sysslade hon med annat råkar jag väcka henne smaskar hon så ljudljuvligt på munnen, låter så mänskligt, även andra ljud, som suckar och sovgnyende. Hon är en fena på att hitta på saker själv, men kommer och jamar när jag suttit framför datorn för länge, men hon brukar nöja sig med lite smek, ibland lyfter jag upp henne så hon får lite omtänksamhet - spinner ljuvligt.Jag får lite dåligt samvete att jag inte riktigt har ork att tillräckligt ofta leka med henne, hade hoppats på att grannbarnen skulle komma ned och leka med henne, men han är väl farlig den där stora konstiga farbrorn, han har ju så många konstiga lappar på dörren. Det är väl tryggare att ringa på en deklarerad dörr än en okänd, men folk tänker lite olika. Hon brukar plocka råttor från den lilla öppna kartongen som jag har många av hennes leksaker i, fullproppad, där brukar hon ta råttor och tassar den mellan tassarna till den faller ned till golvet. Sedan hoppar hon efter, hon är lite tung, så jag blir lite orolig. I synnerhet när hon hoppar upp på dekalbyrån och jamar, för då vill hon använda min axel för att nå ännu högre höjd, överskåpet, och när hon hoppar ned därifrån, då blir jag orolig, men nu ställer jag dit en stol, men det dög inte sist, så jag fick gå dit och böja ned huvudet så hon kunde hoppa på mig för vidare transport. Otrolig kontakt och förståelse vi har fått.Hon är inte lika dorchensugen som tidigare, dorch är tyska för torsk, och alla enportionspåsar kallar jag dorchen så hon skall veta när hon får det serverat i glasskål. Bollnäs mest bortskämda katt, alla kategorier.Igår fick jag plocka upp 15 råttor nedanför chiffonjén. Utspridda lika många i resten av de 29 kvadratmetrarna, hon är otroligt snabb och lever enormt tredimensionellt. Jag älskar den katten av hela mitt hjärta, skämmer bort henne som man gör med det enda barnet, men jag håller inte på med fjantigheter och kallar henne min bebis eller något sånt som många kattägande kvinnor gör, i synnerhet perserägare, de är ju fullkomligt otroliga. Hon får allt hon pekar på, om hon nu kunde det. Det mesta i nyhetsväg köper jag till henne. Går in på leksaksaffärer och ser om jag kan hitta nåt, men i den vägen är det bara Tarantellan hon gillat, så fort jag lägger den ovanpå hennes lilla miniklätterställning smaskar hon med munnen och hoppar upp och drar ned den, alltid. Den får aldrig ligga kvar där länge.Sedan köpte jag en Surikatimjukisdjur på Eskilstuna Zoo åt henne, det var många år sedan nu, jag tror hon bara var ett år då, men den var inte speciellt märkvärdig tyckte hon - till jag köpte kattmyntespray, tar jag surikatin och öppnar städskåpet vet hon vad som vankas, jag pumpar två gånger på surikatin, slänger den på mattan och säger:- Jaah, ta surikatin då, hon dyker formligen på den, slickar och gnessar, sen när myntan minskat börjar hon bråka med den och ger den bensparkar. Sedan dess har jag i alla fall fått färre sådana.De är ju lite konstiga ibland våra kära katter, de vill bli smekta, men råkar man överskrida en tidsgräns så bits de istället och i värsta fall, om man inte har en surikati, som hon kan avreagera sig på, får man bensparkar ibland också, signalerna när hon är nogsmekt visas ju aldrig heller, så man vet ju aldrig när det sker, men det är bäst att sluta smeka, eljest åker örona bakåt och så klappar hon till med tassen.Jag hörde av en kompis att det är likaledes hos honom. De är lustiga de små kräken. En gång råkade jag ha den översta lådan i en gammal byrå öppen, däri låg en kasse med 150 råttor, den upptäckte hon och huvaligen vad hon levde i sjunde himlen, hon länsade halva påsen medan jag var på lunch, typ. Små bollar gillar hon också, då kan man framkalla skatläte som farsan kallar ljudet, det där när de ser något de vill jaga ifatt.Gud, vad jag älskar den katten och att smeka från buken bakåt till bakbenen är helt ljuvligt ty pälsen är len och vågig, mycket stimulerande för oss båda. När jag exempelvis lägger mig för att vila kan hon hoppa upp och jama, det betyder att jag skall hylla på mig ullfällen så hon kan krypa under, sedan ligger hon där mysande och spinnandes. Om jag lever när hon går bort, gäller det för kattoppdrittern att snabbt plocka fram en likvärdig, mailade jag henne. Vi börjar kunna varandra nu, katta å jag. Vilket faktiskt genererar mer närhet.Det är för skön katt det här. Idag när jag låg och vilade efter all skrift jag verkställt idag, låg hon och sov i en kartong högst upp i lägenheten, vid lång frånvaro, kan jag klappa på bröstet och hon kommer, härlig känsla, hon kommer allt oftare när man lockar på henne, om hon inte nyligen lagt sig eller iscensatt sig med något.Leka klarar hon av hur bra som helst själv numer också, så jag får inte lika dåligt samvete, kommer det någon och hälsar på är hon inte lika rädd längre. Sist chockerade hon mig, ty då låg hon kvar på fåtöljryggen ehuru sällskap, kanske hon hört våra röster i trappen. Jag tror att hon helt enkelt bättre vet att vi blir kvar här. Hon är helt enkelt en trygg katt som även blivit mer nyfiken. När posten kommer, skall hon dit, fastän den hamnar i en box. Lustigt. Gosh vad trött jag är nu, hoppas jag inte upprepat texten någon. Ursprungligen var det ett mail till kattuppfödaren, men nu omredigerad för inklistring på bloggen, och bilder kommer läggas till. Både från när hon var ung och nu, tyvärr har jag inte alla bilder kvar, för de jag gjort papperskopior av, raderar jag från datorn. Dumt!Men jag skall försöka få in lite kronologi i det hela, den vackraste bildenhar jag många av, men inte i datorn, kanske jag orkar plocka ned scannern.Minnes ergo att kontentan låg i att uppfödaren skulle skaffa fram en lika bra och underbar katt som jag har ifall hon skulle gå bort före mig, nedan följer hennes svarsmail, men som vanligt på min blogg är namnet väck.Inklistring: start - - --Hej!Det är så härligt att läsa dina beskrivningar av Ophelia och ert liv tillsammans.Att hon blivit som hon blivit får nog du ta åt dig äran av helt och hållet.Hälsningar xxxxxxx-